TRÄNINGSRAPPORT SLOVAKIA RING 2017!
BILDTEXT: ”En aning slokörad efter att ha kastats omkull i sandfållan i 150 km/h”
Verkligen hög tid för en uppdatering här…
Innan påsk hade jag för avsikt att nämna att jag var på väg ner till årets andra träningsläger men det kom dessvärre ett terrorattentat emellan som gjorde att arbetspassen på mitt ordinarie jobb blev både många och långa, utan tid för mycket annat. Iväg på träningslägret kom jag ändå till slut och här följer rapporten:
Förra tisdagen bar det iväg ner till Slovakia ring för 4 dagars träningsläger över påskhelgen. Det var fjärde året som jag och teamet var på plats och orsaken till att jag gillar att förlägga försäsongsträning på den banan är att den har både några väldigt snabba kurvor och långa rakor, men också en knixigare sektion på innerplan. Dessutom är Slovakien prisvärt och ligger på ett rimligt avstånd (drygt 100 mil från färjeläget i Rostock) för att kunna kuska dit med egen bil och släp. Att det brukar vara många nordbor på plats är också ett trevligt inslag.
Träningen i Spanien en månad tidigare blev ju dessvärre regnstörd som jag tidigare rapporterat om, vilket innebar att i princip två av planerade fem dagars körning försvann. Oturen med vädret fortsatte i Slovakien vilket betydde att första dagen regnade bort även här. Vi kör ju inte med regnsdäck på Isle of Man vilket betyder att det egentligen inte fyller något syfte att testa BMW:n på sådana däck med avseende på TT. I Spanien hade jag lämnat regndäcken hemma p.g.a. utrymmesskäl i transporten. Till Slovakien var de dock med i fall det skulle bli frågan om en hel veckas regn, men när prognosen sa att det bara skulle regna lite på morgonen första dagen brydde vi oss inte om att kränga dem på fälgarna. Mycket riktigt avtog regnet vid lunchtid men varje gång det sedan var dags för min grupp att träna kom det en ny skur och blötte retfullt ner asfalten.
Dag två var det dock torrt men kallt. Jag stack ut på morgonuppvärmningen och körde mina första varv i lugnt tempo för att bekanta mig med banan sen förra året. En timme senare var det dags för nästa pass och jag fick 20 min i hyffsat tempo. Under det tredje passet var emellertid olyckan framme. Banans layout innebär att man kör mer än halva det 6 km långa varvet utan någon egentlig riktig vänsterkurva. Däremot är det några långa rakor sammabundna av snabba högerkurvor. När jag på andra varvet kom fram till den första vänsterkurvan försvann framhjulet för mig i tangentens riktning i samma ögonblick som jag började lägga ner. Analysen i efterhand blev att jag förmodligen inte lyckats hålla värme i vänstersidan av framdäcket som snabbt svalnade på de långa rakorna i den kalla fartvinden. Tyvärr var det en hel del förare som troligen gick på samma mina som mig under träningsveckan eftersom det var mängder av krascher just i banans två första vänstersvängar.
Sandfållorna på Slovakia Ring består av rundad småsten, vilket stoppar upp förare och maskin på ett effektivt sätt, men dessvärre går stenarna rätt hårt åt materialet. Vid en första inspektion verkade ram, gaffelben och andra dyrbara komponenter ha klarat sig bra eftersom cykeln turligt nog aldrig började volta. Vänster sida på hojen var emellertid rejält blästrad och en del vitala delar var skrot, som t.ex. knappsatsen på styret som behövs för att kunna styra all cykelns elektronik, quickshiftern, gps-sensorn m.m.
De vanliga sakerna som behöver bytas efter vurpa som styren, handtag, fotpinnar m.m. hade vi själva med oss men resten av dagen ägnades åt att köpa och låna ihop det som saknades för att kunna få hojen funktionsduglig igen. Road racingförare är emellertid ett hjälpsamt släkte och efter att ha ägnat resten av dagen åt reparationer kunde mina mekaniker ställa cykeln på hjul igen till dag tre. De första fyra körpassen den dagen gick dock åt till att försöka få den nya quickshiftern att kompa med resten av hojen samt justera in en massa småsaker för att få BMW.n att kännas som förut.
Den fjärde och sista dagen förflöt enligt plan och när jag summerade veckan så kan den kanske bäst beskrivas med talessättet ”Ömsom vin, ömsom vatten”. Med en helt ny hoj i en ny kubikklass så behöver jag verkligen så många timmar i sadeln som jag kan få innan Isle of Man, men där har som sagt vädret satt lite käppar i hjulet. Dessutom förbättrade jag ju inte situationen för mig själv genom att krascha på ett tidigt stadium vilket betydde att jag tappade ytterligare en dag på banan. Det är dock sådant som man får räkna med ibland och det positiva i kråksången är att när vi väl hade fått allt att lira ihop på cykeln och jag skakat av mig mina mentala ”gremlins” efter framhjulssläppet så kunde jag snabbt bygga upp förtroendet för BMW:n igen. Intrycket från Spanien kvarstår om att den är väldigt kompetent men att det är så många funktioner och finneser som kommer att ta tid att lära sig utnyttja fullt ut. Jag kör dock lite fortare hela tiden och som jag tidigare slagit fast så är ju det här tänkt att vara en testsäsong. Tiden fram till Isle of Man är för kort för att vi ska kunna påstå att vi kommer att komma fullt förberedda, men planen har ju hela tiden varit att använda den här säsongen som en testperiod för att samla data inför 2018. Då kommer vi att ha betydligt mycket mer erfarenhet att falla tillbaka på och sett i det ljuset så anser jag att vi hittills trots allt hunnit längre i utprovningarna än vad jag vågat hoppas på. Detta faktum blir extra tydligt när jag sätter vårt utvecklingsarbete med BMW:n i relation till alla bekymmer vi hade under första säsongen med min Honda CBR600 när vi var i samma situation för tre år sedan.
Ett stort tack till Stefan T, Marcus A, Erik T, Peter R, Jan G och alla andra som hjälpte oss att få BMW:n körbar igen genom att låna ut nödvändiga grejer.
På återhörande!
/Björn