SISTA BREVET INNAN AVRESAN MOT ISLE OF MAN TT!

Här följer ett långt inlägg. Ber om ursäkt för detta men det kommer sig av att idag är sista chansen för mig att skriva på datorn på ett tag. Ni får väl dela upp och läsa inlägget styckvis…

Nu är det mesta äntligen fixat och packat. Den stora trailern lämnade Sverige i förrgår kväll och imorgon flyger jag och mina föräldrar över för att möta upp Peter och Anders i depån på Isle of Man och sedan har vi förmodligen ett par dagars arbete med att bygga upp lägret som ska bli vårt hem för 8 personer under 3 veckor framöver.

När det nu bara i stort sett är handbagaget kvar att tänka på så tänkte jag stjäla ett par timmar för att berätta lite mer om våra förberedelser och funderingar inför min femte tävlingssäsong på Isle of Man…

Uppladdning
Den sista veckan har jag försökt lägga lite energi på att repetera upp spårval, bromspunkter m.m. med hjälp av diverse lämpliga ombord-filmer jag samlat på mig genom åren. I år är första säsongen som jag inte tagit mig tid att åka över till Isle of Man för att reka vilka förändringar som banan har genomgått iform av nya knutor och hål, beläggningsarbeten etc. Jag känner mig emellertid ganska trygg med bansträckningen vid det här laget så på den fronten känner jag mig väl förberedd

Sista chansen till justeringar och tester gjordes på SVEMO:s träningsläger i Andertorp 6-7 maj…

Istället för att åka till IoM i mars har jag ägnat de semesterdagarna och pengarna åt att försöka köra så mycket BMW S1000RR som möjligt på racerbana. Min nya hoj (och klassbytet) är ju det oprövade kortet i år och vis av erfarenheterna från bygget av den Honda CBR600 som stod klar till säsongen 2014 har jag mentalt förberett mig på att det kommer att vara mycket jobb med utsortering. Faktum är att vi räknar med att hela vår vistesle på ön i år i huvudsak kommer att gå åt att samla erfarenheter, data och intryck för att göra så bra ifrån oss som möjligt till 2018. Det betyder att jag kommer att känna mig för ordentligt under träningsveckan och sträva efter att inte gå för fort fram. När det väl blir dags för tävling kommer jag dock självklart att försöka köra så fort som jag klarar av om jag känner mig själv rätt. Begränsningen kommer emellertid att utgöras av hur väl vi lyckats med inställningarna under träningsveckan.

Det där med träning inför tävling är annars en balansgång på slak lina. När man som jag förbereder sig för en enda stor tävling årligen så finns hela tiden vetskapen om att man inte får skada sig eller bli sjuk precis innan tävlingen med i bakhuvudet. När detta skrivs har vi tyvärr nåtts av beskedet att den levande TT-legenden John McGuinness (23 TT-segrar) inte kommer att ställa upp i årets TT eftersom han skadade sig allvarligt (men inte livshotande) när han kraschade, efter vad som verkar vara ett gashäng på sin nya Honda Fireblade, under träningen inför North West 200 förra helgen. John och Guy Martin, som i år bildat ett dreamteam i Hondas officiella TT-team, hade kommit till tävlingen som årligen går på Nordirland och som används som en testhelg inför Isle of Man TT av alla de stora TT-teamen och professionella förarna. Om jag har hängt med i informationsflödet så togs även Guys hoj ur drift efteråt eftersom teknikerna var tvungna att analysera orsakerna bakom kraschen men jag har inte hört något annat än att målsättningen är att ha allt klart till TT beträffande Guys medverkan.

Ännu värre verkar tyvärr amerikanen Nicky Hayden, 2006 års MotoGP-världsmästare och nuvarande förare i Hondas fabriksteam i Superbike-VM, ha råkat ut. Hayden lär ha varit ute och träningscyklat i de italienska bergen mellan tävlingshelgerna i Superbike-VM när han blev påkörd av en bilist och då ådragit sig så svåra huvudskador att han nu svävar mellan liv och död. Vi är många som hoppas på ett snabbt tillfrisknande för Hayden.

Med detta vill jag belysa att det inte går att vila sig iform, även om det så klart säkert skulle vara minst riskfyllt. Ska man tävla på motorcykel måste emellertid både huvud och kropp vara i gott skick och själv har jag fokuserat på intervall-löpning och tränings av nackmuskler den senaste tiden i min träning. Nacke och hals är den muskelgrupp som får allra mest stryk på Isle of Man. Det är aldrig något problem när man kör på vanlig banor eftersom snittfarterna är så låga på en permanent racerbana. På ”The Mountain Course” blir vindtrycket mot hjälmen däremot ganska snabbt olidligt eftersom man håller sig över 200 km/h mestadels runt banan. På Lightweigten som bara toppar 240-250 km/h är det inget större problem men på 600cc och 1000cc blir det betydligt tuffare för nacken.

Anderstorp
Körmässigt har jag haft tre tillfällen att köra med vår nya BMW sedan den blev körbar. Först i Spanien i mars, sedan i Slovakien i april, träningsläger vilka jag båda avrapporterat i separata inlägg tidigare. Däremot har jag inte hunnit berätta att vi hade en sista träningshelg på Anderstorp 6-7 maj. Helgen arrangerades av förbundet SVEMO och var tänkt som en träningshelg för de förare som ämnade ställa upp i SM veckan senare. Själva hade vi dock lyckats samla ihop merparten av vårt IoM-team för att försöka hinna testa det sista. Sorgligt nog regnade merparten av söndagen bort för oss men vi hann ändå med en hel del.

Väl medveten om att minsta marksyning skulle kunna äventyra hela TT-deltagandet eftersom ingen tid fanns att reparerara några skador innan packningen, fick jag ta det väldigt försiktigt ute på banan. Jag försökte att inte hamna i några klungor eller bjuda in till några bromsdueller för att inte riskera att bli påkörd och fälld av förarna som var där för att vässa formen inför SM-premiären på samma bana helgen efter.

Ett konstverk signerat Håkan Månsson och Lars-Inge Johansson…

Det var dock skönt att få lufta hojen och känna sig för i sadeln så klart. Viktigast var att prova vår nya 24-liters tank som vi måste ha på TT för att komma två varv mellan tankstoppen. Den är ett konstverk, designad av min chefsmekaniker Håkan Månsson, och ihopsvetsad av Lars-Inge på Johansson Svets och Reparation AB. Att öka tankvolymen från 17,5 liter till 24 liter är inte gjort i en handvändning när reglerna säger att hojens profil inte får förändras. Det betyder att man inte kan bygga på höjden (vilket man ändå inte vill eftersom det höjer ekipagets tyngdpunkt) utan måste få plats med de extra litrarna under befintliga kåpor.

Tanken var egentligen klar i Slovakien och jag hann med några testvarv där. Dock kunde vi konstatera att jag fick bränslebrist när det var flera liter kvar i tanken så det föll på Håkans lott att göra om skvalpplåtarna inne i tanken efter hemkomsten. På Anderstorp fick jag provköra med både full och nästan tom tank på varsitt pass. Köregenskaperna verkade inte förändras dramatiskt efter vad jag kunde känna på den förhållandevis korta jämförelsetiden och dessutom föreföll jag kunna utnyttja en större del av bränslemängden än tidigare, så förändringarna fungera förhoppningsvis som vi tänkt. Anderstorp är en sak, verkligheten på Isle of Man är en helt annan och det återstår att se på träningsveckan om jag kan klara mig från bränslebrist från Creg-Ny-Baa och fram till mållinjen under andra varvet.

Ett annat helt oprövat kort för mig och teamet är bakhjulsbytena som vi kommer att bli tvungna att göra under tävling. Med vår tidigare 600cc har vi klarat 4 varv som supersporttävlingarna varar, men en 1000cc har så mycket effekt att den helst vill ha ett nytt bakdäck vid varje tankstopp, d.v.s. vartannat varv. Mina kluriga mekaniker har försökt att modifiera befintlig hjulupphängning så gott de kunnat men superstock-reglementet har begränsningar som gör att vi inte får ta ut svängarna hur som helst. Drömmen hade varit att hinna byta bakhjulet på de 45 sekunder som det tar att fylla tanken men det riskerar att bli svårt. Runt minuten är nog mer realistiskt om inget krånglar efter de hjulbytarsimuleringar som vi gjorde i Anderstorp. Det betyder att när jag tävlar i Superbike och Senior-tävlingarna som går över 6 varv och har friare regler för detta kommer jag förmodligen att tappa ett antal sekunder mot dem som har utrustning för att byta snabbare.

Som ni hör kommer vi ha många överväganden och beslut att fundera över när det väl blir skarpt läge på ön. Sedan har vi allt arbete med att hitta rätt fjädrings- och chassi set-up som är helt avgörande för att jag ska kunna utnyttja de 200 bakhjulshästarna. För det krävdes ett Manx GP 2014 och ett TT 2015 innan jag var helt nöjd med Hondan. En tusenkubikare är ännu mer krävande chassimässigt p.g.a. den höga effekten men å andra sidan har jag och teamet betydligt mer erfarenhet numera. Nyckeln till framgång i det avseendet kommer dock vara att vi har Jocke Jansson från FJ Racing och K-tech med oss som fjädringsspecialist till Isle of Man.

Summa summarum kan jag sammanfatta med att min uppfattning är att jag och teamet har gjort allt som står i vår makt för att försöka komma så väl förberedda som möjligt, även om det som ni förstår finns oändligt många osäkerhetsfaktorer på det här stadiet. Framförallt önskar jag kanske att jag hade fått lite fler timmar i sadeln på mitt nya TT-vapen för att lära mig tillämpa den annorlunda körstilen som en superbike kräver. Hade jag varit en professionell förare med fabriksuppbackning hade vi så klart kunnat hinna betydligt längre med tester o.s.v. men sett till våra resurser känns det ändå som att vi ligger ganska bra till trots allt.

Kul ska vi åtminstone ha där borta och erfarenheter kommer vi garanterat samla på oss, förhoppningsvis övervägande positiva sådana inför 2018.

På återhörande!
/Björn