(Ursprungligen publicerat i början på augusti -17)
Här kommer en lååååång uppdatering från mina två senaste tävlingar (eftersom jag inte haft ro att sätta mig framför datorn senaste veckan) samt en inbjudan till årsracet på Sviestad nu till helgen. Hoppas ni orkar läsa…
EM-HELGEN PÅ ANDERSTORP:
Inför helgen såg väderutsikterna bistra ut. Det skulle dock visa sig bli betydligt bättre än förväntat med sol och högsommarvärme istället för regn och rusk. Däremot visade det sig bli en helg med påfallande mycket maskintrubbel.
Om vi backar bandet så har Ingemars Seeley inte fått lufta sig sedan motorraset på Anderstorp för nästan exakt ett år sedan. Därför var spänningen stor på hur hojen skulle kännas efter den stora motorrenovering som Lasse hjälpt oss med i vinter. Dessvärre kom jag bara ett halvt varv innan belten mellan motor och växellåda gick av. Detta trots att den var helt ny. Väl inne i depån plockades den gamla belten fram eftersom den var medtagen som reserv. Nästa träningspass fick motorn äntligen sin inkörning under lugna former och utan synbara problem. Vid det tredje och sista träningspasset med Seeleyn ökade jag tempot och allt kändes bra under de första 10 minuterna innan hojen plötsligt började wobbla okontrollerat mitt i den gamla Atlas-kurvan. Jag undvek att vurpa och tog mig ut på efterföljande raka där jag kunde stanna för felsökning. Det visade sig att baksvings-infästningen släpt på ena sidan i ramen vilket förklarade varför det annars så stadiga Seeley-chassit plötsligt hade blivit midjestyrt. Det blev skamkärra in i depån. Med lånade Yamaha TZ:an i gul America racing-lack kom jag bara tre varv på innan monobakstötdämparen gav upp och med obefintlig fjädringsväg blev den okörbar.
På lördagmorgonens tidsträningar flöt allt hyggligt och under racet i 500-klassen kunde jag rulla in på en andraplats med Seeleyn efter snabbe norrmannen Helgerud på en fyrcylindig Honda. Tredjeplatsen plockades säkert hem av Sandberg på en likadan Matchless-motoriserad Seeley som min. Med TZ:an kom jag dock bara ett varv eftersom den, troligen p.g.a. överhettning, inte ville varva ur.
Söndagen fortsatte med maskintrubbel i båda klasserna. Seeleyn hackade och hostade i utgångarna av kurvorna på morgonträningen. Sandberg hjälpte oss att kolla tändning och ställa flottörnivå på förgasaren utan att vi kom tillrätta med problemet. På eftermiddagens race var det dock ett nytt brott på primärbälten som gjorde att jag fick rulla av banan redan på det tredje varvet. I 250cc-klassen hade Per varit snäll och lånat ut sin egen vita Yamaha TZ och det kändes på morgonträningen att den var betydligt mer utprovad än den gula jag kört dagen innan. Efter att ha kört ett bra förmiddagspass med den nya hojen så vägrade den starta när det var dags för varmkörning en kvart innan racestart. Det visade sig att den o-ring sprungit läck i toppen och fyllt cylindrana med kylvatten. Efter lite panik kunde den gula TZ.an rullas ut till start åt mig och trots det 21 år gamla bakdäcket kunde jag halka in på en tredjeplats bakom en engelsman och en svensk högst upp på podiet. Trots sällsynt mycket mekaniska problem kunde EM-helgen i Anderstorp sammanfattas med åtminstone en bärgad pallplats från respektive tävlingsdag.
STAFETT PÅ MANTORP 31/7
Det viktigaste beskedet var dock att min nacke visserligen inte hade känts helt hundra men att den åtminstone inte blev sämre av körningen . Det fick oss att med kort varsel dra ihop ett stafettlag för att ställa upp i Svenska Endurance Cupen som körde en 7-timmars tävling på Mantorp i måndags den 31/7. För egen del handlade det om att få komma igång och träna med vår egen BMW igen inför TT 2018. Tyvärr har jag inte hunnit sätta mig framför datorn och uppdatera er som jag borde ha gjort då min ”fritid” har varit full av arbete men för att göra en sju timmar lång historia kort: Efter en trevande start, där jag var osäker på hur det skulle kännas när jag nu för första gången körde BMW:n efter hemkomsten från Isle of Man, kom jag succesivt in i körningen. Under de sju timmarna hann jag med att köra tre 50 min-pass på hojen och även om jag p.g.a. av nacken hade lite problem att lyfta blicken tillräckligt långt in i en del av Mantorps långa, svepande kurvor kändes körning allt bättre för varje varv. Jocke Jansson på FJ Racing svepte sitt magiska trollspö över min K Tech bakfjädring och plötsligt så stämde hojen perfekt för banans förhållanden och det var länge sedan jag kände sådan körglädje. Dagen efter var jag visserligen stel i både nacke och kropp men det kändes inte som jag försämrat läkprocessen av nacken vilket var ett bra kvitto, trots den krävande duvningen dagen innan.
52-ÅRS RACET PÅ SVIESTAD I LINKÖPING:
Till helgen är det dags för säsongens största classic racing-tävlingen, nämligen årsracet i Linköping. Seeleyn är förhoppningsvis botad från sin hicka och har fått en ny belt monterad och jag har fått förnyat förtroende av Per att köra den gula Yamaha TZ 250 som förhoppningsvis ska få ett lite fräschare bakdäck innan helgen startar. Som vanligt ser jag gärna att folk kommer förbi och snackar motorcykel och Isle of Man. Kaffekannan står som sig bör laddad för alla bärare av BG-racingplagg så det är bara att komma fram och ”legitimera” sig så ska vi försöka serva så gott vi hinner. Vis av erfarenhet från Anderstorp där maskinproblemen tog en massa tid för oss så kanske ni dock får vara lite tålmodiga i vissa lägen…
Program för helgen hittar ni i länken nedan…
http://lms.se/arsracet/
På återhörande!
/Björn
Fotograf: Fredrik Eklöf