Vi tog färjan från Stockholm i onsdags eftermiddag och var framme i Helsingfors efter frukost dagen efter. De knappa 30 milen upp till staden Imatra vid ryska gränsen klarades av relativt smärtfritt och vi letade oss fram till det vackra stadshotellet, byggt 1903 och utsett till Finlands vackraste byggnad för något år sedan om jag förstod informationsskyltarna rätt, för att klara av inskrivningen till tävlingen.
Därefter fortsatte vi till depån någon kilometer längre bort och som låg mycket vackert med start och målrakan på ena långsidan och strandkanten till floden Vuoksi på den andra. Depån tjänar som grusfotbollsplan och friidrottsanläggning i vanliga fall vilket betydde att det fanns fasta installationer för duschar m.m. Efter att vi slagit upp tältlägret tog jag några varv runt banan tillsammans med min kompis Christer och den hoj han kört över med för att vara med som åskådare under helgen. Vi stannade och kollade extra noga på de nybyggda chikanerna som lagts till den ursprungliga bansträckningen från 1979-86. De var totalt tre till antalet och ett par av chikanerna var belägna på bakrakan och dessa var riktigt smala och långsamma. Det är inte ofta man behöver använda ettans växel på en standardväxellåda men på Imatras 5 km långa bansträckning blev jag tvungen att använda den 4 gånger per varv eftersom den långa start&mål-rakan trots allt krävde en ganska hög utväxling.
Fredagen började i makligt tempo men på eftermiddagen var det dags för ett kort träningspass i varje klass. Arrangörerna lät oss köra två varv bakom en safety car och det var väl ett lovvärt initiativ på en helt ny bana, men därefter hanns det bara med 4-5 fria varv på egen hand. Jag ägnade tiden åt att känna på olika spår och växlar i de olika kurvorna. Banans layout var dock mycket simpel att lära sig. Jag trodde att jag skulle kunna använda mina fjädringsinställningar från Isle of Man rakt av men trots att det är landsvägsbanor båda två så har de överhuvudtaget inget gemensamt i vilka föraregenskaper som premieras.
The mountain course på Isle of Man har svepande högfartsböjar och otroligt ojämn beläggning. På Imatra är banan relativt jämn och har överhuvudtaget inga snabba kurvor. Istället handlar allt om att ha mycket motoreffekt och bra bromsar eftersom det är en utpräglad ”start&stopp”-bana med många hårda accelerationer rakt fram och lika hårda inbromsningar där växelfoten får jobba som en lärkvinge upp och ner genom lådan.
Supersportträningarna i IRRC och Open-klassen gick fint men däremot på Lightweight 250cc-Hondan gick styrdämparen sönder innan jag ens rullat ut till start. Dåliga styrdämpare är något som förföljt mig den här säsongen. Ni som följde min rapportering från Isle of Man vet att jag körde sönder 3-4 dämpare av märket GPR där borta eftersom de helt enkelt inte pallade trycket. På den lånade TSR-Hondan jag skulle köra i helgen satt det en konventionell rammonterad WP och denna var helt nyrenoverad inför helgen. Första intrycket var dock att det krävdes onormalt mycket handkraft för att vrida på justeringsratten. Dessutom var den oprecis i lägena och när jag innan första passet vred styret fram och tillbaka lossnade helt enkelt hela bakgaveln på dämparen och gled ner längs med kolvstången. Att ge sig ut på landsvägen med en 250 GP-hoj utan styrdämpare är inte att tänka på så jag fick hoppa över träningspasset och rulla tillbaka i depåtältet.
Min tvåtaktsmekaniker för helgen, finske Ilari som tyvärr inte kunde köra själv då han brutit foten i en krasch några veckor tidigare, gjorde ett fenomenalt jobb med att leta upp och låna en ny styrdämpare av danske Chris Jensen. Denna gång en svensk Öhlinsdämpare, det enda man kan vara säker på att det fungerar när det verkligen gäller.
Lördagförmiddagens tidsträning genomfördes i regn med Lightweighten och jag hann med ett tio varv vilket resulterade i fjärde snabbaste tid vilket jag var nöjd med då regn aldrig varit något favoritunderlag för mig. Även supersport 600-träningarna påverkades av vädret och det varierade från dyngblött till upptorkande vid de tre tidsträningarna. Mina slutliga startpositioner blev nia i IRRC och 14:e i Open klassen.
På lördagseftermiddagen gick första tävlingen i IRRC och banan hade nu helt torkat upp. Jag kom iväg bra från startplattan och min 9:e startposition. Därefter kunde plocka några placeringar under de första varven för att därefter leda en klunga på 3-4 förare under större delen av racet på 10 varv. Jag blev omkörd när det var ett par varv kvar men kunde kontra på sista varvet och slutade 7:a av de 26 anmälda förarna vilket jag var mycket nöjd med. Även om min hoj gick fint så saknade lite effekt eftersom IRRC:s reglemente är väldigt fritt när det gäller trimning och maskinval och startfältet innehöll t.o.m. en moto 2-hoj. Dessutom håller toppförarna imponerande hög klass och det visade sig finnas meriter från både Moto GP och endurance-VM samt olika europiska stockserier bland IRRC-förarna.
På söndagen såg jag fram emot warm-up-passet på 10 min med Lightweighten. Den gick fint under något varv för att sedan plötsligt tappa kraft och inte vilja varva längre. Det var bara att rulla i depå. Efter att Ilari lyft på främre topp och cylinder kunde konstateras att det var färdigåkt med tvåtaktaren för helgen. Den hade nämligen dragit i sig merparten av reedventilen i kolfiber med risk för lagerskador som följd. Synd då jag hade haft goda möjligheter till en pallplacering i den klassen om Lightweight-Hondan gått som det var tänkt under helgen.
I Open 600-racet startade jag mitt i fältet från 14:e startruta i femte led. Det hade varit upptorkande under kvalet och jag valde att inte chansa i onödan på mina torrdäck vilket betydde att jag stod lite längre ned i fältet än vad jag hade kapacitet för. Jag kom på nytt i väg bra från linjen men fick i friläge för någon sekund när jag växlade från ettan till tvåan vilket betydde att jag direkt tappade ett par platser under dragracet ner mot den första tvära högersvängen.
Därefter började jag dock plocka placering efter placering och jag passerade mållinjen som 6.a efter ett roligt race med många omkörningar. Den insatsen var jag mest nöjd med under helgen. Någon timme senare var det dags för den andra IRRC 600-tävlingen. Det var så här dags riktigt varmt väder och jag hade försökt att få i mig så mycket vätska som möjligt under vilopausen. Jag gjorde en lite sämre start denna gång och men försökte bita mig fast i ryggen på framförvarande och gjorde någon omkörning på första varvet bara för att bromsa ut mig själv ini första kurvan efter start&mål på andra varvet. Misstaget var emellertid inte värre än att jag kunde hålla mig kvar på banan men det fick bli en vid sväng genom böjen vilket gjorde att jag tappade ett 70-tal meter på klungan framför. Därefter hamnade jag i ett vakuum tills jag blev omkörd med ett par varv kvar av en holländare. Jag satsade allt på att försöka ta tillbaka placeringen på sista varvet på den långa målrakan. Trots en mycket bättre utgång ur sista kurvan och att jag var alldeles uppe i ryggen på honom räckte inte min motoreffekt mer än att hålla mig kvar i slipsteamen. Så fort jag gick ut i vid sidan om holländaren tappade jag fart och jag fick finna mig i att sluta som tia, fem hundradelar bakom niondeplatsen. En lite trist avslutning på en annars väldigt lyckad helg enligt eget tycke.
Sammanfattningsvis är intrycket från återupplivandet av Imatranajo Smiley smile(= Imatras race) ofantligt lyckat. Arrangören, Motorclub Imatra, gjorde ett väldigt gott jobb med att vi som förare och team skulle trivas under helgen. Något som inte minst underströks av att de bjöd alla förare med teammedlemmar på en fantastiskt fin bankett under söndagskvällen på stadshotellet. Kuvertkostnaden uppgick till 50 euro per man enligt servitrisen så det hade verkligen inte sparats på maten när motorklubben bjöd flott.
Kan hända tyckte man att vi hade förtjänat denna avslutande uppmuntran eftersom man haft fler än 36000 betalande åskådare under helgen och dragit in 6,5 miljoner euro till stan med alla kringarrangemang enligt lokaltidningen. Visst är det något speciellt med real road racing!
På återhörande!
/Björn
P.S. Tack Betsy för bilden! D.S.